Deveco Expedition Antarktis

För att se detta på bästa sätt, använd dator, absolut bäst vy!

Välkomna till en liten berättelse om min resa till Antarktis.
Tänkte skriva lite varje dag, men dessa har, när detta skrivs tisdag kväll, varit fyllda från tidig morgon till sena kvällen.

Men nu i alla fall, tisdag den 29e januari, börjar jag lite smått.
När detta skrivs går vi med 15 knops fart från Ushiaia ut ur Beagle channel där vi passerat Puerto Williams i Chile, världens sydligaste stad. Senare kommer vi ut till Drakes sund, som binder ihop Atlanten med Stilla havet. Vidare med kurs mot Antarktis, förbi polcirkeln. Vi räknar med att vara där på torsdag efter lunch. Det är kväll och ljuset är ungefär som i slutet av juli/början av augusti därhemma.
Olof har haft vakten på bryggan och styrt ut ur bukten. Nu sover han för han börjar jobba kl 04 igen. 

***************************************************************************************************************************************

Buenos Aires 26 januari

Funderade på när resan till Antarktis började egentligen. Bestämde vid mellanlandningen i Paris att det var när jag såg skylten ”Avgång till BUENOS AIRES klockan 10.35”.
Efter fjorton timmar över Atlanten, landar jag i BA och har då rest i över 30 timmar. Sammanstrålar i passkontrollen med Olof som kommer från Filipinerna via Hongkong, Addis Abeba och Sao Paulo och rest ännu fler timmar.
Rederiets representant kör oss till hotellet mitt i BA och när vi törnar in har jag varit vaken i 24 timmar, Olof ännu mer men lyckades slumra på flyget. Vi ska vidare i morgon och sätter klockan på 04.40. Det var 31 grader varmt när vi landade så vi somnar till ACns jämna buller.

Kl 05 kommer representanten och hämtar oss på hotellet i BA och kör oss till flyget. Vi äter en efterlängtad frukost utomhus i den morgonsvala luften. Sen treochenhalvtimme i luften och vi flyger in mot Ushiaia och över delar av Eldslandets bergsområden med karga bergssidor, små blåa fjällsjöar, snö på topparna samt kustområdet med vikar och sund och med bergstoppar i Chile i fonden. Vi hämtas åter vid flyget och körs till hotellet. Nu är vi framme!! Drygt 40 timmars resa från Utnäs. En arbetsvecka med lite övertid! Lite höst i luften men rosorna blommar och solen värmer.
Hungern stillas och sen taxi till ett reservat 30 minuter bort för en vandring till glaciärsjön Lago Esmeralda och för att se Glaciar Ojo del Albino. En spektakulär skog möter oss med nakna stammar och gröna trädkronor högt upp i toppen. Mark och bottenskikt helt dött.
10 km promenad fram och tillbaka med stigning på ditvägen och vi når Lago Esmeralda som ligger vackert insprängd mellan höga bergssidor och har alldeles grönblått vatten som kommer från all kalksten i området. I fonden syns glaciären som, så många glaciärer nuförtiden, bara är ett minimum.
Tillbaka finns ingen taxi men en man som plötsligt står i skogen erbjuder oss taxi tillbaka. Vi hade inga kontanter men vi tankade åt honom i stället och det funkade som betalning.
Efter sen och mycket smakrik middag på en av Ushiaias många restauranger, störtas i säng. Vi är jetlaggade, har sömnbrist och 10 km kuperad vandring i benen. 

Ska vi ta den där toppen när vi ändå håller på?

Lago Esmeralda

Det är tisdag.
Hotellet är smarta och sparar lokalutrymmen genom att komma in med frukost till rummet i en utflyktslåda.
Idag åker Olof till jobbet. Representanten i Ushiaia kommer och hämtar honom och andra i besättningen som ska gå på idag.
En nationalpark lockar mig. Försöker ta mig dit med alla till buds stående medel men det var omöjligt av många "Argentinska" orsaker.
Spenderar dagen i Ushiaia med promenader vid stränderna runt hamnen, biologiska dammar som osar kloak men som ändå faktiskt hyser levande fåglar. Vilar i en varm sommarsolsbacke mitt emot där Roald Amundsen ligger förtöj och betraktar större segelbåtar som säkert varit eller ska segla till Antarktis. Avslutar med kaffe och macka på ett urtrevligt litet kafé som drivs av två unga nystartare. Med den sociala kompetensen får de nog många kunder!
Så mot Roald Amundsen och HX Expedition. Bussar med turister rullar ut på kajen och jag är ensam promenerande mot landgången. Olof möter på entrédäck och fixar min incheckning och visar runt initialt. Får en lyxig hytt med egen balkong på styrbordssidan.

Olof som jobbat hela dan med säkerhet för ny ombordstigen personal, börjar sen sin vakt på bryggan. Vi lägger loss och han styr ut genom Beagle Channel med Chile åt styrbord och Argentina åt babord. Vi är i Eldslandet! Passerar Puerto Williams som utropat sig till världens sydligaste stad. Beagle Channel omges på båda sidor närmast vattnet av mjuka gröna sluttningar. Bakom dem spektakulära bergstoppar både i Chile och på Argentinska sidan. Här och där passeras musselodlingar.

Olof går av sitt pass, vi äter i en av restaurangerna och han skyndar till sin hytt för några timmars sömn innan kl 04 då nästa pass på bryggan börjar.
Färden ut mot öppet hav hindrar mig att koja. Fint med skymning, berg i siluett mot västerhimlen, mötande fartyg, mystiska lampor i obebodda trakter. Vi är i världens ände. I natt passerar vi Kap Horn på ett antal distansminuter. Det är stort! Eller stört som man säger i vissa delar av landet!

Ushiaia till Antarktis ca 60 timmar

Drakes Passage 29 januari

Vid 04 tiden börjar saker och ting hända. Grejerna på bordet flyttar på sig och någonstans ramlar nåt. Kollar ut i mörkret och ser ökad sjöhävning med vitt skum på topparna. Fartyget kränger. Svårt att röra sig i hytten. Vid 06 är det ljust och utanför bryter sjöar på ännu kraftigare vågor. Sova är svårt. Kontaktar Olof och får tillåtelse att gå upp på bryggan. Räcken och handtag hjälper mig upp. Mäktig sjögång. Svår att fotografera. Olof berättar att det blåst 30 meter/sek i byarna under natten. Hela havet är i uppror. Enligt mig alltså. Man har varit med om värre på dessa överfarter.
Sjögången suger häruppe. Måste lägre och ner i båten.

Hela dan går vi med stadig, nästan exakt rakt sydlig kurs och krängande båt mot Antarktis. Mot eftermiddagen lugnar det ner sig och hyttbalkongen kan utnyttjas i solen. Får en rundvandring på fartyget och ser det som inga turister ser längst ner i båten där, snickare, tvättare, matroser, sophanterare, elektriker, doktor med flera arbetar. Ett helt litet samhälle.
Det är känslig miljö här. Allt avfall tas omhand på olika sätt och tänket om avfall etc är stort ombord. Allt enligt regelerna som gäller alla som besöker Antarktis.
Efter Captain´s welcoming går Olof av sitt pass och vi äter på babordssidans restaurang, innan han åter måste gå för att sova innan nästa pass på bryggan kl 04.
Sen till kojen med västerhimlen lysande utanför hyttbalkongen. Hoppas på en lugn natt.

Mitt i stormen kommer Southern Giant Petrel ekvilibristiskt glidande mellan vågtopparna

Drakes Passage 30 januari

Ingen sjögång = bra sömn i vaggande dyning. Morgonen är mulen, blött på balkongen, tätnande dimma. Grått, grått hela dan.
Idag är en dag med föredrag om valar, tubenoses, IAATO regler när man beträder Antarktis (decinficerade skor, dammsugna kläder och väskor, ingen mat i land, inga kläder eller ryggsäck på marken, gör inte hål i snön, pingviner har företräde om vägarna korsas och mycket mer) samt genomgång av rutiner vid landstigning, kajak och annat.
Besöker Sience Center och bekantar mig med valar, pingviner och alla typer av stormfåglar, måsfåglar, tärnor med mera.
Besöker Olof på bryggan och har där världens bästa utsikt och får se den första valen från parkettplats. Vilken lyx!
På eftermidagen passerar vi gränsen till Antarktis polarområde. Temperaturen faller till plus 2 grader, det är fuktigt och rått.

Vi har ca 80 distansminuter till närmaste land. Klockan 05 går vi in i trånga sund och stångar troligen is. Olof har vakten och ringer mig då. Dags för kojen.

Öster om Adeliade island 31 januari

Idag var det isbergens dag. Redan klockan 06 glider det första isberget förbi utanför hyttfönstret. Går snabbt upp på däck 10 och ser för första gången isberg på riktigt. Majestätiska, trygga, tunga lever de sitt eget liv. Ointagliga. Glider omkring i åratal efter de släppt från någon glaciär. Som med all is, 10 % ovanför 90 % under. Mäktigt. 10 m upp är alltså 100 m ner under vattnet.
Vi äter frukost med isberg utanför rutan, lunch med isberg, middag med isberg. Alla vackra och med olika former. Mjuka, spetsiga, trasiga, med lockande skidbackar, spännande grottor, osv.
Det är en grå dag utan kontraster, lätt snöfall, omkring nollan. Men det biter. En tur med gummibåt ordnas idag och vi åker omkring bland isflak och mindre isberg, Går upp på ett isflak, ser Weddelsäl och Leopardsäl vilka är helt obekymrade av vår närvaro.
På eftermiddagen besöker jag Olof på bryggan som med van hand styr R Amundsen runt isbergen och fattar beslut, ändrar kurs, styr för hand omväxlande med autopilot för att finna bästa vägen. Imponerande! Isberg efter isberg dyker upp och nya beslut och vägar ska tas. Ett stort ansvar med alla som är ombord. Vilka ovetandes om vad som försígår på bryggan äter middag och ser allt vackert utanför rutan.
Under dagarna pågår flera föredrag. Idag ett om is i Antarktis där mycket är likt den kunskap som krävs för att bli en iskunnig skridskoåkare. Men salthalten här nere är 35 gr/liter, vilket gör att vatten här fryser först vid minus 1,8 grader. Vi ska visst bada framöver. Spännande.
I detta nu stävar vi runt Adeliade island för att i morgon ligga still för kajakpaddling och landstigning för pingvinexpedition.  Ute är det grått, lätt snöfall och sjunkande temperatur.

Samtidigt som Neptun döpte igår (ahhhhh....) avgick båten till en ny destination med gång hela natten och idag hela förmiddagen. Vi gick utanför och väster om hela Adelaide Island, rundade den på södra sidan med kurs mot Red Rock Ridge dit vi kom vid 13tiden. Det tog sin tid, avstånden är stora här. Vaknar med ett och annat isberg glidande förbi hyttfönstret. Går upp på däck men där är avstängt pga snö och is.
Idag var det kajakpaddling men först föredrag om Antarktis geologi. Kontinenten har ju genomgått enorma förändringar under årmiljoner från tropiskt klimat på olika småkontinenter till en helt frusen kontinent i den sista årmiljonen (inte helt frusen, 3 % är inte is).
Hinner med en tur till upp på däck och ser Weddelsäl, Humpbackvalar, flera Albatrosser. Sälarna ligger helt avslappnade på isflak några meter från fartyget som glider fram alldeles bredvid. 150 år av avsaknad av jakt har gjort alla djur här helt orädda för människor och båtar. Pingvinerna fiskar alldeles bredvid åkande småbåtar och de vandrar fram till människor, tittar en stund och går vidare helt ointresserade av dessa tillsynes något lika varleser på två ben.
Kajakpadlingen är omgärdad med mycket säkerhet, säkerhetskläder, etc, etc. Olof som har frivakten kan följa med och vi delar på en tvåmanskajak. En grupp med sex tvåmanskajaker paddlar omkring bland isflak och höga bergssidor. Guiderna bjuder på varmt te i lä. Det snöar lätt och är pinit. Större isberg är farliga och vi håller avstånd. Pingviner hoppar fiskande omkring oss och är helt obekymrade. Vyerna är obeskrivliga och obegripliga. Isbergen mäktiga.
Åter till fartyget ska jag direkt åka på en landstigningstur och titta på Adeliepingviner. Olof har vakten på bryggan. Sätter min fot på Antarktis fastland för första gången. Wow! Guidning till pingviner är också omgärdat med mycket säkerhet. Inte för oss utan för pinvinernas säkerhet och hälsa. Decinficerade skor, inget får läggas på marken, man får inte huka sig nära marken för att förhindra smitta, etc, etc.
Vi ser två kolonier med tusentals pingviner. Mitt bland dem ligger en Weddelsäl och sover. Kliar sig ibland med labben och sover vidare. Pingvinerna vandrar omkring sälen och alla är avslappnade. Där finns också flera Skua vilka letar efter pingvinungar att ta. Men ungarna är nu lika stora som föräldrarna så de vågar inte.

Så åter till vår boning och värmen i fartyget. Middag med utsikt över en enorm klippa alldeles intill båten och omkringglidande isberg. Ett isberg kom nära båten tidigare idag. Olof startar bogpropellern och skjuter iväg isberget samt flyttar fartget 15 m så att isberget kan glida förbi. När fartyget ligger still i isbergsvatten så här gäller det att ha järnkoll.
Olof kojar och jag lyssnar på föredrag om Stonington Island dit vi ska i morgon. Där finnns rester av en Engelsk och en Amerikansk bas som byggdes under krigen, vilka idag är skyddade men får besökas.
Det klarnar upp, sikten ökar, vi ser långt bort i havet av isberg och fast land.

Hur många arter finns i haven runt Antarktis? Hur länge kan en val hålla andan? Frågorna besvarades idag av duktiga föreläsare i Lecture hall framme i fören inför en stor intresserad skara expeditionsdeltagare.
Men dagen börjar med bastu med utsikt över hav och isberg. Olof jobbar och rapporterar val på styrbordssidan. Mycket riktigt det simmar och dyker en Humpackval utanför basturutan. Otroligt. Avslutar med jakuzzi innan frukost med Olof som gått av sin vakt.
Det finns mer att visa ombord och jag får en visning av allt som rör maskin. En hel industri i botten av fartyget känns det som. Komplext. Får en redogörelse av maskinpersonalen om den biologiska nedbrytningen av allt organiskt avfall. En styrd kompost som, vad gäller vätska, nästan lämnar drickbart vatten.
Svaren på frågorna ovan kommer sen i två intressanta föreläsningar. Den första: en bild på en kvadratmeter 90 meter ner på botten gav resultatet ca 45 olika arter av liv! Alltså, Antarktis hav är mycket rikt på liv. Men hot finns. Smältande isberg, vilka kommer från glaciärerna, förändrar saltbalansen i haven. Andra arter migrerar in och ändar ekosystemet. Den andra frågan: Cuviers Beaked Whale simmade med sändare ner till 2 990 meter och var under vattnet i 3,5 timmar. En blåval konsumerar tolv ton av Krill under ett dygn! Trots ett omfattande förbud mot jakt utsätts valarna runt jorden för många hot. Ett bland många är den globala fartygstrafiken som stör valarnas kommunikation. Flera föredrag varje dag berikar kunskapen om Antarktis.

En snabb lunch i mässen den här gången med personalen. Sen åker Olof och jag med guiderna ut till Stonington Island. Där finns två baser sedan andra världskriget. Den amerikanska är öppen och man får gå in och titta i verkstan. Vilken upplevelse. Verktyg och material, muggar och flaskor och mycket annat från tiden för 80 år sedan har lämnats och finns kvar som det lämnades. Ingenting bryts ju ner i den här miljö. Byggnaderna har reparerats av volontärer någon gång och står relativt stadigt kvar. Utanför finns ett gammal tanksliknande fordon som för tankarna till krig. Men de användes för att köra på glaciären inåt Antarktis. Idag är det omöjligt då det är 380 meter vatten mellan ön och glaciären. Den Engelska basen är stängd och kan bara ses utifrån. Även den med lagat tak, etc.
Eftermiddagen ägnas år cruising runt omkring isberg och sälar. Olof sitter vakt på bryggan men hinner äta middag en stund med mig. Han jobbar en stund till innan han törnar in för sömn innan ny vakt kl 04.

I går fick vi positionen för hur långt söder ut vi varit på jordklotet och det är 68 grader 26 minuter S.

Leopardsäl

Full aktivitet på bryggan vad anlöp till Bongrain Point. Olof manövrera säkert in mot glaciären.

Under natten cruisar vi från Stonington Island sakta upp mot Bongrain Point. Är på bryggan under sista delen in mot viken där vi ska ligga still under förmiddagen för cruising med gummibåtarna till några pingvinkolonier.
Efter frukost hinner vi titta på lite i båtens inre, inre där stora reservbatterier och annat finns placerade.
Med gummibåt till pingvinkolonierna. Tyvärr kommer vi inte i land för det är risk för fågelinfluensa. Men kolonierna ligger nära stranden så vi ser de aktiva pingvingerna där de strosar omkring som små människor med olika ärenden ljudligt kommunicerande i gruppen.
Vi besöker också kalvningsområdet vid en stor glaciär (inte nära!) där en lat Crabeatersäl lojt kliar sig på magen när vi är alldeles nära.
Isbegen är otroligt vackra i ljuset från den ljusnande himlen som nu klarnar upp på riktigt. I botten skimrar en blå färg som är omöjlig att beskriva och även omöjlig att återge i bild.

Tillbalka till fartyget som avgår när alla är åter från gummibåtscruisningen. Vi går några distansminuter in bland kobbar, skär och mängder med isberg och stora isflak. På håll ser vi en forskningsstation på Horseshoe Island. Det är en Engelsk forskningsstation som övergavs på 50talet. Mycket har lämnats och det är nu ett museum öppet att titta in i.

Men nu är planen att ett gäng ska tälta och uppleva den Antarktiska natten. Vi får en briefing och förhållningsorder. Det är IAATOs reglemente om gäller. Vi får inte ta med mat, inte gå på toaletten, inte vandra omkring på ön, etc. Allt för att skydda den känsliga miljön.

En välorganiserad camping för över 30 personer genomförs. Kaptenen kommer ner och önskar oss lycka till och vi transporteras bort från fartyget vid 21tiden mot Horsshoe Island där vi campar i hästskobukten. När vi anländer jagar flera sälar bara några meter från gummibåten. Antarktiska tärnor fiskar likaså bara någon meter från oss. Solen är fortfarande uppe men bara på de omkringliggande bergen som är ca 500 till 1 000 m höga. Hos oss är det bitande skugga. I kylig kvällsluft, med ökande mer bitande vind, slår vi upp tälten i långa rader (ser ut som en basecamp på Himalaya). Utrustningen står fartygen för och den är av hög kvalité. Olof som fått ledigt i natt tältar tillsammans med mig.
Hela gänget går på en sen och kort kvällspromenad tilll en utsiktspunkt där vi ser fartyget (med varma sängar!!!) på håll och även forskningsstationen på andra sidan bukten. Bergen omkring, branta, spektakulära med glaciärer hängande på sidorna är upplysta av det gulröda solljuset. Det ska vara tyst kl 00 för att vi ska höra tystnaden som råder på Antarktis och känna av oändligheten. Ljud på Antarktis hörs långa vägar och vi hoppas får höra en glaciärkalvning på håll under natten.
Vi kojar men tystnaden störs av ökande vind och prassel i tältduken. Tärnorna snackar med varandra så trevligt utanför. Vi somnar i en helt ljus sommarnatt.

Vacker morgon med trolskt ljus vid ankomst till Bongrain Point 3 februari

Lämnar Bongrain Point och gör en vacker kryssning med kurs på Horseshoe Island

En Humpback val simmar helt lugnt bredvid fartget.

Klockan 05.30 går reveljen. Vi hör att det är aktivitet utanför tältet. Sömnen var god för oss båda, lite kallt i ansiktet bara. Utrustningen perfekt. Utanför lyser solen på bergen omkring men inte på oss. Det är hurvigt. På håll ligger det varma fartygen bland isbergen. Tälten rivs, all packning dras i pulkor till angöringsplatsen för gummibåtarna, vi väntar i tystnaden, kylan biter. Så hör vi dem komma in i bukten. Vi lastar på utrustning och oss själva i tre båtar. En fin färd tillbaka bland isberg som har gjort helt andra vägar än i går.
Ombord möts vi av varm choklad av en välkomnande besättning. Olof går direkt upp på bryggan. På restaurang Fredhem har det ordnats specialfrukost för oss campare. Ett glas prosecco möter. Sedan varma rätter i mångfald, varmt kaffe och gott bröd. Fint ordnat. Restaurangchefen går runt och hör att alla mår bra. Where is Olof? He´s working on bridge. Aha, that´s good to hear, then we know where he is!
Snabba bud. Forskningsstationen på Horseshoe Island ska besökas. Åter till samma bukt med gummibåtar, i vilken vi tältade . Uppe på ön ligger en lång och låg byggnad, väderbiten sedan generationer. Det är möjligt att gå in och uppleva miljön där forskare var verksamma mellan 1955 till 1960. Versamheten inrymde forskning om geologi, metrologi, topografi.  Byggnaderna lämnades som de var med all utrustning, sängar, konserver, köksutrustning, pussel, kortlekar och allt som behövdes. Idag görs frivilliga besök för att underhålla och bevara allt som det var under organisationen UKAHT. Även denna sommar har arbete uttförts för att underhålla taken.
Det är en speciell känsla ett göra besök inomhus och på nära håll se under vilka omständigheter forskarna levde. Primitivt men ändå mad allt som behövs. Eftersom ingenting bryts ner i miljön är allt intakt. Hos oss skulle möss ha förstört allting.

Polar plunge
För dem som ville ordnades dopp i Antarktiskt vatten inne i bukten. Vattentemperaturen är minus ca 1,8 grader och salthalten 3,5 %. Sol och vindstilla. Över 100 personer tog tillfället att ta ett dopp. Så även jag som till skillnad mot många har en viss erfarenhet. Det var skönt som vanligt. Speciellt när det skett söder om södra polcirkeln, närmare bestämt på 67 gr 47 min S.

Mot nya destinationer
Åter till fartygen. Styrbordssidan ligger mot solen. Hämtar kaffe, fäller upp solstolen och njuter. Olof kommer förbi med en kopp och vi har det vårsoligt på balkongen innan han ska på möte. Vi lunchar sen tillsammans och när alla gäster besökt ön och alla båtar hissats ombord avgår fartyget på en "Scenery cruise" mellan isberg, öar och fastlandskust med branta bergssidor och höga toppar på över 1 000 meter, glaciärer, valar, sälar lapande sol på isflak bara några meter från fartyget.
Isflaken och isbergen tätnar och vi stävar sakta norrut öster om Adelaide Island. Antarktis! Vitt, isberg, kallt, fallvindar, svarta bergssidor, skuggor och blåa dagrar. Olof börjar jobba och jag går till bryggan där möjligheterna att se val är stora maa en perfekta utsikten och bryggvingarna som går utanför fartygskroppen. Sakta tar sig fartyget genom isen, svänger runt isberg, skjuter isflak åt sidan med stäven, hittar nya vägar, svänger igen. Det ser helt omöjligt ut men vi finner nya vägar.
Olof och jag äter middag tillsamman med överstyrman och sen är et dags för Olof att gå tillbaka till bryggan. Från översta däck har man runtomsikt, en fantastisk vy över vägen fartyget söker. Under mig på bryggan manövrera Olof fartyget genom isen.
Det blir vansinngt kallt och jag tvingas ner i värmen till baren för en varm kopp choklad. Olof kommer dit en stund innan han törnar in. Plötsligt vänder fartyget helt om och vi meddelas att isen gör rutten omöjlig. Tråkigt då vi skulle åkt i helt spektakulära områden och passager. Nu vidtar en natt till sjöss väster om Adelaide Island.
Vägen tillbaka tillbringas i baren/Explore lounge högst upp tillsammans med den nedgående solen över gräddgula "alptoppar" ovanför ett virrvarr av oformliga isberg och isflak omkring det kursändrade fartygen som finner vägen tillbaka runt isbergen till mer öppet vatten.

Klockan 05.30

Polar plunge

På eftermiddagen lämnar vi Horseshoe Island och stävar norrut inomskärs i tätnande is.

Till sjöss onsdag 5 februari väster om Adelaide Islan

Vaknar med förbiglidande isberg och långt i öster Adeleide Island på håll. Hela dan till sjöss.

Ombord kan man förkovra sig i geologi, metreologi, isfysik, kunskaper om pingviner, sälar, valar, upptäckresande, livet i havet och mycket mer. Föredragen avslöser varandra. Unga forskare, studenter, guider håller roliga, pedagogiska och kunskapsuppyftande föredrag. Workshopen om is var intressant. Här finns samma typ av is som vi har men salthalten gör att processerna är annorlunda både vid tillfrysning och smältning. Sötvatten från isbergen blandas med saltvatten och ger annan isfysik lokalt. Glaciärisen innehåller luftbubblor som kan vara årtusenden gamla. Och hur var det nu med Archimedes princip. När isbergen smälter...... kommer vattennivån då att öka? Naturligtvis inte.

Grått, dimma och snöfall och ett och annat isberg är det enda man ser under hela dagen. En Humpbackval glider förbi lunchfönstret.

Fortfarande till sjöss när morgonen gryr. Kraftigt snöfall. Bastu och sedan poolbad i snöfall. En pool vars vatten har kraftig sjögång!

Går sakta in mot Petermann Island men måste ligga still ett tag längre ut för ett annat fartyg ligger i bukten. Reglerna är att man måste boka plats för att inte vara för många fartyg samtidigt.
På eftermiddagen en kort cruising med gummibåtarna bland spektakulära isberg och bland fiskande pingviner och relaxade Crabeater seal uppe pålägre isberg. Pingvinerna, som kretsar kring båten, är verkligen duktiga simmare.

Ännu senare på eftermiddagen besöker vi Petermann Island med stora pingvinkolonier. Nu är det inte Adeliepinviner häruppe utan Gentoo. Tydlig skillnad är näbben som är svart för Adelie och röd för Gentoo vilka dessutom har en vit strimma på huvudet. Gentoos gång är omtalad då den involverar svansen som svänger från sida till sida. På engelska kallar man gången för "waddling". På land har pinvinerna "highways" vilka är viktiga för deras förflyttning. Som besökare måste man lämna företräde. De kan dyka till 200 m djup och stanna länge under vattnet.  När man ser dem simma runt båten går det otroligt snabbt. De blir ca 75 cm långa och kan väga upp till 8,5 kg. Honan lägger två ägg som ruvas i 30 till 40 dagar. Vi såg ägg och även små ungar vilket troligen inte kommer att lyckas då det är för sent på säsongen. Ett stort hot är Skua som tar ägg och små ungar, vilket vi som besökare kunde bevittna. Tragiskt men vad ska Skua leva på i stället. 

Efter middagen lämnar vi platsen och gör en spektakulär färd genom Lemairs Channel öster om Both Island och fastlandet på Antarktiska halvön med höga omkringliggande berg på 500 meter och mer som stupar ner i havet bredvid fartyget. På klippsidorna hänger glaciärer nära lodrätt ner och vi hoppas att inte någon kalvning ska ske när vi passerar. Det vore nog katastrof. Vi passerar ett stort isberg som Olof sett på andra resor i samma sund, bara 40 m bredvid på babordssidan och klippor på styrbordssidan. Farten är omkring 2 knop. Kylan bitande och det skymmer. Låt bilderna lite längre ner nedan tala om färden.

Vägen in mot "parkeringen" innan Petermann Island var trolsk

Gentoopingviner på Petermann Island. Lägg märke till det vita bandet på huvudet samt den röda näbben

Passagen genom Lemaire Channel

 7 februari, Port Lockroy (Brittisk forskningsstation) och Dorian Bay med Argentinian Shelter

Klockan 07. Öar väster om kusten utmed Antarktiska halvön vaknar upp i morgonsolen

Inseglingen till Port Lockroy

Vyer omkring Dorian Bay

En båt lämnar
den Brittiska forsknings
stationen kanske för dusch och tvätt ombord på något passerande fartyg

 7 februari, forts.....

Vi kommer in från öppet vatten och seglar in i skärgården med kobbar och skär. Otroliga alptoppar i fonden och större isberg möter oss. Färden går genom Peltier Channel med höga helt vitklädda bergssidor ner mot passagen. Vi går runt en udde och en otrolig Antarktisk värld möter med berg, berg, berg runtom. Solen ger skuggor i djupa lodräta klyftor utmed bergssidorna.

Vi lägger oss still en bit från en Brittisk forskningsstation där vi ser folk packa massa packning i en båt, vinka av en medarbetare som står kvar på land, för att sedan fara iväg fullastade utmed en glaciär och försvinna bakom en udde. Vart skulle alla dom?
Samtidigt lämnar en gummibåt vårt fartyg och styr till tilläggningsplatsen på ön. En säck lämnas över och de två pratar en stund och sedan åker båten åter till vårt fartyg. Det som skedde var att vykort lämnades över som sedan stämplas här och postas närsta gång de når en poststation!

Nu är det strålande väder och en stunds solande på däck hinns med. Samt fotografering av omgivningarna naturligtvis. Vi lämnar platsen och far runt udden där den lilla gummibåten for och där får vi se ett annat fartyg som plockat upp forskarna troligen eller som gett dem möjlighet till tvätt av kläder och dusch, vilket fartygen brukar erbjuda forskarna.

Vi lägger oss straxt utanför Argentinian Shelter. Lunch. Sen tar Olof och jag en inspektionsrunda med en Zoodiak och njuter lite av sol och värme akter om fartyget med alla otroliga berg omkring oss.
Åter ombord dricker vi cappuccino i Explorer Lounge innan Olof går till bryggan för nästa pass.

Senare på eftermiddagen är det landstigning på vid Argentinian Shelter för att kolla Gentoopingviner och vyn över Dorian Bay och de enorma bergen i bakgrunden som skiftat nyans hela dan i och med solens gång. Skönt att komma iland och få röra på benen lite. Samtidigt erbjöds Arctic plunge och ett 25tal personer passade på att bada i Antarktis vatten.

Middag i styrbords restaurang och sen kojar Olof. Mörkret lägger sig i och med att det mulnar på. På håll kommer ett annat upplyst fartyg in för att ligga under natten. Vi flyttar oss in mot Port Lockroy där vi låg i förmiddags för att camparna ska känna mer att de är i vildmarken utan att se fartgets belysning.

8 februari. Hård vind och snöfall.

Söndag morgon, en grå dag möter

Vaknar av ett grått täcke utanför hyttfönstret med snö som faller vågrätt och hård vind. Olof ringer från bryggan. Går ditupp och kollar. Grått, byigt, snöfall och en bit bort ser man en glaciär och lite berg i "soppan". Synd för vi åker i en riktigt fin kanal med höga berg på siorna som nu inte syns alls. Men isberg passeras hela tiden och kursen anspassas till dem hela tiden.
Frukost och sen blir det en dag med föreläsningar. Lyssnar på föredrag om de olika arter av pingviner som finns här nere. Vi har sett två; Adelie och Gentoo. Vi hoppas få se den tredje Chinstrap.
Lyssnar på ett annat om glaciärisen samt om det enorma isberg, A23a,  som släppte år 1986, gick på grund i Weddelhavet men nu lossnat och hotar att nå Sydgeorgien snart. Där hotas flera djurarter av det kolosala isberget som är större än Gotland.
Ytterligare ett föredrag handlade om kvinnor i Antarktis. Kvinnor ansågs inte passa i den miljön som bara män kunde klara av.  George Dufek sade 1958; "Inte över min döda kropp ska kvinnor åka till Antarktis, de kommer skada mäns illusioner att vara heroes och farmgångsmän". Men kvinnor har verkat och verkar på Antarktis....nu under lika villkor!
Senare lyssnade jag på en del om geologiska fenomen på Antarktis, vilka trubbnosiga fåglar vi sett och skillnaderna mellan dem samt annat intressant.

En sväng till på bryggan. Vi gör 2 knop för att komma till nästa plats i planerad tid i morgon bitti. Det har klarnat upp och glaciärer, isberg och berg framträder med mer kontraster. På håll kommer en tvåmastad segelbåt in mot skärgården. Olof går av sitt pass, vi äter i styrbordsrestaurangen en nyttig vegetarisk rätt med linser och potatis. Olof kojar. Jag lyssnar på "Information for tomorrow" och fixar lite med det här som skrivs just nu. Kojar. Utanför har det gråa kommit tillbaka. Isberg passerar makligt förbi i den låga farten. I skymningen syns en fyr om styrbord in mot land.

Den här passagen skulle bjuda på skådespel men idag var sikten inte på vår sida

9 februari, Two Hummock Island,  Chinstrappingviner

Fin morgon, det klarnar upp, vi går i Gerlache Strait med 2 knop väster om  Antarktiska halvön

Himlen spricker upp utanför hyttfönstret. Tidigt upp, frukost på styrbordssidan. Byter om för landstigning. Träffar Olof, efter sitt nattpass på bryggan, också ombytt för landstigning. Åker med guiderna i gummibåtar till Two Hummock Island. De ska planera  stigar och avgränsningar i land för att skydda pingvinerna. I land stöter vi direkt på en Antarktisk pälssäl som avviker när vi alla kommer iland och lastar av flaggor, gåstavar, säkerhetsutrustning med mera.

Olof och jag får tillåtelse att gå upp mot en topp där vi får en fin utsikt in mot glaciären där vi ser en glaciärsjö, vackra och branta vidder med stora glaciärsprickor vars skuggor avtecknas i morgonsolen. Vi befinner oss högt upp ovanför pingvinkolonierna. Den bruna Skuan far omkring på jakt efter ägg och små ungar. Långt ner under oss ligger R Amundsen.

Vi tar oss ner och hinner fota och filma Chinstrappingviner innan återfärd i ökande vind och snöfall.

Omedelbart blir det fotocruising med fartygets fotograf. Nu snöar det kraftigt och är riktigt rått. Några uthålliga själar far iväg till den plats där pingvinerna hoppar i sjön för att sedan fara ut och fiska till sina ungar. Det snöar karftigt och vi gör vårt bästa för att fånga tillfället när det står på rad och hoppar i. Att fånga dem när de fiskar och tar sina hopp över vattenytan är en svår utmaning.
Vädret är riktigt uselt och vi återgår till fartyget för lunch.
Eftermiddagens science cruising ställs in pga ökande vind. Så det blir i stället föredrag om vulkaner på Antarktis varav en är aktiv och en som vi ska besöka i morgon hade sitt senaste utbrott i början av 70talet.

Kaffe med Olof innan han går på. Jag går upp till däck 11 och beser utfärden ur Gerlache Strait ut mot mer öppet vatten men kryssande mellan isflak till en början. Går upp till bryggan ett tag där Olof styr mellan isbergen. En del valar dyker upp och fartyget girar för dem

Avalutar dagen med "Information för tomorrow" om besöket på Deception Island i morgon, middag på styrbordssidan och en stund i baren med Olof innan han törnar in (totalt alkoholförbud gäller för all besättning ombord!). Innan kojen besöker jag däck 11 i den nedgående solen och de sista isbergen för den här gången. Vi går mot öppet hav och det mulnar på. Fartyget gungar skönt.

Följer med guiderna in till ön för att förbereda besök. Vi hinner ta en extra tur högre upp på ön.

På väg att hämta föda för att leverera till sina ungar. Tätt snöfall och råkallt. Någon tvekar innan hoppet in i böljan. De fiskar i grupp.

En Antarktisk pälssäl och en Chinstrap pingvin går undan när vi kommer.                     Kelp Gull                                 

Grått utanför hyttfönstret. På långt håll bergstoppar inbäddade i moln. På displayen ser jag att vi gör 2 knop och är intill Deception Island. Fartyget (Olof) stannar plötsligt och jag får senare höra att det var för att ett gäng valar simmade omkring. Hör deras fnysande samtidigt utanför hytten och där är en grupp späckhuggare strax utanför fartyget. Mycket svårt att fånga i deras snabba rörelser och dessutom på lite för stort avstånd för mitt objektiv.

Vi ligger still utanför infarten till vulkanöns krateröppningen på vulkanön. Flera fartyg ligger därinne och man får en plats när det är ledigt. Hinner lyssna på ett föredrag ”Antarctic Heritage\Trash or Treasure. Ja, det är frågan efter vad man kommer att få se under dagen.

Så småningom går vi in genom krateröppningen med en grynna om babord och en hög och brant bergvägg om styrbord. Spektakulärt. Väl inne i kratern möter ett 9 km runt öppet hav, Port Foster, med höga snötäckta berg runt om, det högsta 540 m. Men det är svart på stränder och utmed bergssluttningarna. Rester från det senaste vulkanutbrottet i början av 70talet vilket fick forskare att evakuera från platsen. Vad vi också ser är enorma stålkonstruktioner, hus, lagringstankar med mera som härrör från tiden när man slaktade valar och kokade valolja. Förutom det finns två forskningsstationer tillhörande Argentina och Spanien. Två större forskningsfartyg ligger still samt några ytterligare större cruisingbåtar.

Så småningom kan vi gå in till viken där vi ska få landstiga och titta på den gamla valfångsstationen i Whaler´s Bay.
På stränderna stiger vattenånga upp ut marken och när man känner på vattentemperaturen är det relativt varmt. Vulkanen är lite aktiv längre ner och skapar värme som stiger upp varefter vatten förångas. Ibland är det riktigt mycket så sikten i land blir tät. Promenad mot Neptun´s Window. På vägen passeras helt orädda Antarktisk skarv och Antarktisk pälssäl vilken sover och gäspar då och då. Neptun´s Window kallas amfiteater, berget format som ett U, ligger högt med utsikt över Whaler´s Bay och hela Port Foster samt även österut mot Brainsfield Strait och långt bort fastlandet på Antarktiska halvön.

Tillbaka till Waler´s Bay kan man titta på enorma tankar för valoljan, hus som håller på att falla ihop, kokerier och annat från valslaktperioden som varade fram till 1931. Här har bott och verkat mängder med människor med en i allra högsta grad felaktig uppgift. Att slakta och koka valolja av valar. Valskeletten som ligger i mängder vittnar om vad som skett här. Efter valperioden användes byggnaderna som forskningsstation fram till vulkanutbrottet.

Snabba bud idag igen. Åker ut med Science boat. Vi blir visade hur man samlar in olika typer av plankton vilka är oerhört viktiga och basen i hela näringskedjan ända upp till valarna. Det var otippat mycket plankton, vilka vi senare ska analysera i mikroskåp. Vi mäter också konduktivitet, vattentemperatur och sikt vilket också ska analyseras senare. Förhållandena här med salthalt, temperatur, strömmar är unika och känsliga och helt ojämförliga med förhållanden hemma.

Det är kallt. Ombordkommen går jag upp till baren och dricker varmt kaffe och läser HT. Olof går av sitt pass och vi äter middag, i kväll på Lindstrom, där det serveras extra lyxig meny. Fartyget ska avgå och vi beser utfärden från däck 11. Lika spektakulärt som infarten. Sakta glider vi ut ur nålsögat ut på öppet hav. Olof kojar och jag drar mig för att gå ner. Iskylan tvingar ner mig till slut.

Nu var det slut……. Vi lämnar Antarktiska halvön. Kursen riktas mot Ushiaia. Tre nätter och två dagar på öppet hav. I mjuk dyning och mörknande himmel gungar sömnen in.
Inte riktigt slut, två dagar till sjöss är kvar!

I Whaler´s Bay finns rester från valfångstperioden. Trash or Treasure?

Mitt bland alla rester finns alla möjliga Antarktiska djurarter. Här Antarktisk skarv och Antarktisk pälssäl

På kvällen åt vi i Lindstrom restaurang som serverar utsökt mat

 En grå morgon drar förbi hyttfönstret. Idag går vi stadigt norrut på kurs 340 gr. Sjögången är mjuk och fartyget gungar sig norrut mot Ushiaia.
Dagens ägnas åt några föredrag. Bl a om Amundsens och Scotts strävan att nå Sydpolen först. Amundsen hade en välplanerad expedition, Scott mindre. Scott däremot ville göra vetenskapliga observationer under vägen vilket tog lite tid. Amundsen ville vara först vid polen. När Scott anländer fladdrade Norska flaggan där. Scott dukade under på återfärden till sitt fartyg.

En tur till övre däck för fotografering av fåglar som stiligt kretsar kring fsrtygen. De var svårfångade. Kyla och lite snö gör besöket kort. Lunch på Lindstrom, den lyxigare restaurangen. Mycket gott.

Ytterligare ett föredrag. Nu om Antarctic Circumpolar Current, ACC. Det är den starkaste havsströmmen på jorden. Den når ända från botten av oceanerna till havsytan och cirkulerar runt Antarktis. ACC håller Antarktis kall och frusen, även om mänsklig påverkan på klimatet hotar även isen där. ACC har stor betydelse för saltbalansen i komplicerade strömförhållanden mellan oceanerna. För att summera föredraget: havsströmmarna är en förutsättning för oss människor, en förutsättning för att hålla Antarktis frusen samt en förutsättning för det biologiskt liv som råder där idag.

På kvällen efter middagen tar Olof och jag en tur till Explorer Lounge. Där pågår en välgörenhetsauktion för miljön. En T-shirt t ex säljs för 2 000, en plansch med pingviner för 5 000, en lika dan för ännu mer, en sliten norsk flagga som fladdrat på flera av Roald Amundsens resor för 3 000 kr. Så fortsätter det.
Olof kojar. Senare på kvällen spelar "Crew band" men sömnen driver mig ner till hytten.

På natten lyser fullmånen meddelar Olof som har full koll från bryggan.

 
Strålande morgon. Sol och varmt på hela balkongen. Svaga vindar, låg dyning. Olof kommer ner från sitt pass. Ska vi äta frukost här i solen! Sagt och gjort. Olof hämtar Take away och vi får en härlig frukost i sommarvärmen. Olof går till jobbet och jag solar vidare ett tag.

De plankton vi samlade in med Science boat kollade vi idag i mikroskop i Science Center ombord. Här finns all möjlig utrustning för att närmare titta på insamlat material och göra pedagogiska experiment. Det är alltså fytoplankton vi ser och de är som sagt basen till allt liv i världshaven. Eftersom de har klorofyll bidrar de till fotosyntesen (30 % av den globala), fångar upp Co2 och producerar syre som avges till havet. Dessutom är de förutsättningen för andra organismer i näringsväven ända upp till valarna. Förutom förutsättningar för hela näringsväven även en mycket viktig kolsänka.
Ändrad salthalt, förändrade havsströmmar, ändrad temperatur i haven håller på att ställa allt detta välfungerande system på ända.

Ett annat föredrag idag handlade om hela evolutionen och varifrån vi och framförallt faunan på Antarktis härstammar. En komplicerad utvecklingslinje som skapat det vi ser runt oss idag.

Idag drack vi eftermiddagskaffe i hytten. Vädret skiftade snabbt, det blev regnigt, vinden ökade och sjögången också, som blev allthögre ju närmare Eldslandet vi kom. Vi var ca 15 landmil från Kap Horn. Havet började smått att ryta.

Olof bokar biljetter åt mig, checkar in på de olika flygen, mm. Jag återlämnar lånad utrustning och packar. Olof går till bryggan och jag följer med för att fråga lite om valar. Två valforskare har varit med på hela resan och fotograferat valar från bryggan. Senare får Olof avlösning för middag vilket vi intar i Lindstrom. Avslutningsmiddag för denna gång.

Sen till Explorer Lounge. Kapten och hela besättningen har där Captains Farewell (utom Olof och några till som ansvarar för fartygets framfart). Omkring 150 personer passerar som vi gäster tar farväl av. Därefter en gemensam skål. Samtliga guider ca 20 stycken presenterar den upplevelse som varit starkast för dem med några ord och en bild.
Kvällen avslutas med en film, producerad av fartygets egen fotograf, om vad vi upplevt, vilka djur vi sett, vilka utflykter vi gjort med mera, under den 16 dagar långa cruisingen. Otroligt välgjord.
Packar, kojar.

Dagen börjar med sommarfrukost på balkongen och mer solande när Olof gått till jobbet

Kvällen avslutas med en film från hela resan som får mycket applåder

 Vaknar upp kl 01 av ljus i hytten. Månen skiner rakt in. Går ut på balkongen. Vansinniga vindbyar härjar. Svårt att hålla kameran. På håll i mörkret syns de mörka stränderna i Beagle Channel och på himlen rusar molnen fram. Filmar och fotograferar månen och månstrimman. Det viner omkring fartyget. Strålkastarna på styrbordsidan visar att lotsen är ombord.
Kl 05.30 är vi nästan framme och jag går till däck 7 i fören och kollar angöringen. Det blåser så mycket så det knappt går att stå på däck. Mössan fick hållas. Sakta sakta går fartyget in mot kaj i kraftiga vindbyar. Plötsligt backar vi ut igen och ett nytt försök görs, nu med stäven mer i vindriktningen. Otroligt sakta går vi mot kaj med bogpropellrarna som jobbar för fullt för att stå emot vindbyarna och trycka fartyget mot kaj. På kajen står folk beredda att ta emot kastlinan för att dra in trossarna.

Angöring klar. Går upp till Olof på bryggan. Han ska gå av. Sen fixar vi det sista och går ner till landgången. Säger hejdå till Olof efter 16 dagar med detta äventyr. Där nere står kapten och säger adjö till alla 400 gäster. Det gör även guiderna som på led står utmed landgången och vinkar.

Så var det slut. Det blir tid till en timmes promenad i Ushiaia, flyg till Buenos Aires, lång väntan, flyg till Paris 14 tim (Puh), flyg till Arlanda, övernattning där, tåg t Hudik, Maria hämtar. Till Utnäs.
45 timmars resa m övernattning. Lägger man till båtresan ner till Antarktis får man räkna med ca 100 timmar på resande fot för att komma dit

Jag har varit vid världens ände!! (Nästan i alla fall, tror det var ca 200 mil kvar till sydpolen)

Senare får jag meddelande från Olof från bryggan att de åter igen går ut från Ushiaia i Beagle Channel med 400 nya förväntansfulla gäster.

Summa summarum
Först tyckte jag att det var väl turistiskt när vi alla hade samma jackor, satt ihopträngda på gummibåtarna, gick innanför flaggor på stränderna, inte fick sitta ner på land, inte tappa handskarna på marken, mm.
Men sedan förstod jag att det krävs för att skydda djurlivet och är ett krav enligt IAATO, International Association Antarctica Tour Operators, som reglerar turismen på Antarktis.
Sedan visade det sig att flera av mina medresenärer var kunniga inom ett flertal discipliner och flera ställde frågor på hög nivå under föredragen. I Lecture Hall var det nästan fullt varje föredrag vilket visar intresset.
Vi kom i närkontakt med elementen, djurlivet, fysiska lagbundenheter, biologiska och ekologiska skeenden. Om man ville vara med på allt fick man det stressigt. Mycket fakta cirkulerade och ett tag blev det övermäktigt. Men snart kom man på knepen att prioritera och inte försöka ta in allt. De föredrag man missade kunde man se på kvällen på skärmen i hytten, liggandes i sängen vaggandes till sömn fullt med intressant fakta.
Guiderna var alla kunniga och seriösa. Och trevliga. Skojiga. Oftast pedagogiska. Ständigt villiga att svara på frågor.
Organisationen, att få iland ca 400 personer i gummibåtar till en begränsad landyta, var inslipad och välfungerande. Vi gäster lärde oss och det gick smidigare och smidigare. Glada tillrop och välkomnande när vi kom iland. Samt, naturligtvis förhållningsorder vad gäller djur och annat som ska skyddas.
Övriga ombordanställda som restaurangpersonal, de som jobbar med hotellrummen, matroserna och andra med olika funktioner ombord var alltid positiva och tillmötesgående. Förstår att så ska de vara mot gästerna men också att en grå vardag infinner sig för dem när humöret inte är på topp.
Livet ombord var "angenämnt" och för mig mycket lyxigt med alla bekvämligheter. En kontrast till det koncept man har med att upptäcka, att åka i gummibåtar i snöstorm, regn och kyla, att kliva iland på slemmiga stenar, att pulsa i snö fylld med pingvinskit, att stå i pingvinlukten och vänja sig vid den och liknande.

Antarktis är en känslig kontinent. Människan är där. Flera forskningsstationer, organiserade turistresor, privata besök etc.
Det är oerhört viktigt att besöken sköts och påverkan minimeras.